Det kliar av inspiration!

Jag hade sovit på golvet bland hundhår med en pollenfylld midsommarkrans på huvudet. Det var i förrgår! Mina ögon är fortfarande vackert exemsvullna och min nya asiatiska look klär mig. Jag ser mig i spegeln och inser att det är dax! Att låta inspirationen få fylla mina gittarrfingrar och mina hesa snörvlande stämma. Kan jag egentligen få bättre förutsättningar att skriva en exemlåt än nu?